Väl ombord rullade bussen söderut längs E4 medan medhavda matsäckar vid behov packades upp.
Strax efter att Nordia slagit upp sina portar kl. 10 var vi framme vid Åhaga och styrde våra steg mot utställningen. Det första som mötte oss var SFU:s enorma plockbord, där Viktor med mamma Anna genast fastnade.
KFF-veteranerna hade i allmänhet siktet inställt på att göra fynd hos alla handlare som lockade med vykort, brev och frimärken i mängder. Hos Ulf Stenqvist fanns det mesta i motivväg, alltifrån enklare 10-kronorsobjekt till dyrare saker, och han höll kunderna på gott humör genom att generöst bjuda på karameller medan de plöjde igenom de många kartongerna.
Att det under senare år förekommit åtskilliga fall av förfalskningar av svenska frimärken har säkert många hört talas om. Att köpa falska frimärken för att frankera med avråder vi bestämt ifrån, men stämplade falska frimärken för samlingen kan kanske vara något, tyckte David och försåg sig med en försvarlig bunt falskfrankerade brev hos Västgöta Filateli.
Naturligtvis kunde man köpa ostämplade frimärken från ett antal utländska postverk. Att tyska posten fanns på plats kunde man ana redan på utställningens parkeringsplats.
Nå, en utställning är ju inte bara plockbord, handlare och postverk. Det finns också exponat att titta på och lära av. Drygt 800 ramsidor – vardera motsvarande 16 A4-blad – fanns att beskåda. Det var dock inte alltid trångt bland dyrgriparna,
men ibland utspann sig livliga diskussioner omkring de små märkena och försändelserna i ramarna.
Och ett fint initiativ var att låta några av utställarna demonstrera sina exponat för besökarna. Här är det Klas-Erik Klasson som berättar om hur han byggt upp och utvecklat sitt exponat Kyrkans heliga år.
Gravördemonstrationer hör stora utställningar till, och här visar Martin Mörck hur han skickligt och med säker hand ristar in alla de hårfina strecken, som ger våra svenska graverade märken sin världsberömda kvalité.
Han svarade också på frågor om allt som rör frimärksframställning.
Alla frimärken kan inte bara köpas sådär utan vidare. De verkliga godbitarna säljs på auktion,
och under lördagens auktion som hölls av FGR Filateli kunde några av katrineholmarna utöka sina samlingar med svåra nyanser och andra godbitar.
När stängningsdags närmade sig kunde vi se tillbaka på en trevlig dag i Borås, även om inte alla hittat just de fynd de drömt om och hoppats kunna införliva med sina samlingar.
Vi tog på nytt plats i den väntande bussen, och under hemresan kunde vi njuta av våra nyförvärv och begrunda de intryck vi fått.
Snart nog var det dags att säga tack till Rolf, som skickligt och säkert rattat bussen under vår underbara resa till Nordia 2010.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar